Carsten P. Schale

När jag var sjutton år blev jag närmast besatt av litteratur. Några av mina "mentorer" var Edith Södergran, J.P. Jacobsen (och Rilke) och Arthur Rimbaud. Senare tillkom en rad andra. Detta innebar, under en tid, att jag knappt ens besökte skolan , utan ständigt drev omkring
i min hemstad, Göteborg, mässandes om poesi och romaner. Min bäste vän och jag var Guillaume Appolinaire och Charles Baudelaire.

Efter kontakt med  texter av bl.a. Alexander Weiss  blev jag också fascinerad av aforismer och kortprosa. Idag skriver jag mest poesi  - inspirerad av tex Anna Achmatova och Thomas Tranströmer - men också prosalyrik och prosa.

I botten är jag alltså urgöteborgare, men bor idag på svenska västkusten; närmare bestämt i skutskepparsamhället Hälleviksstrand (nära Måseskär och - ja - Läsö). I mitt yrke sysslar jag mest med forskning i sociologi och filosofi. ( Men egentligen är jag idrottsidiot). Min far var sjökapten - och jag sitter i köksfönstret och tittar ut över havet.

Det jag skriver kretsar ofta kring filosofiska och existentiella problemställningar. Idag är min dröm - jämte att skriva litteratur - att kunna försörja mig själv på (socialfilosofisk) essäistik och (litteratur-) kritik. Normalt sett är jag onormal. Jag har publicerat dikter, essäer, litteraturkritik och socialfilosofiska uppsatser ( t ex i tidskrifterna Horisont, Café Existens och I Minne - samt  naturligtvis i facktidskrifter- men jag måste även tillstå att jag lämnat några bidrag till den kolorerade veckopressen i form av porträtt av t ex Alla Pugatjova, Boris
Pankin och Anderz Haning (och andra; mindre bemärkta)  Men vad gör man inte för sitt uppehälle?

Främst är jag numera, vid sidan av mitt arbete, inblandad i Skrivarföreningen Utposter, som bildades förra året av fem författare verksamma på Internet - och alla med anknytning till Ola Hedbäcks  hemsida "Olas Utpost" (se Bengt-Erik Engholm). I dagsläget är vi åtta medlemmar. Till sommaren kommer jag ut med en diktsamling som går under arbetsnamnet "Och andra dikter".